Salinas Grandes och Jujuy dag 11

Sov väl i den höga luften, här ligger säkert 2000 m över havsnivå. Måste erkänna att hade hemlängtan, tänker mycket på min Emilia. Försökte håll igen tårar när jag pratade med henne på FaceTime.
Jag och Lowe packade i hop oss och drog sydväst över en hög begkam på 4187 m över havs nivå för att titta på en Saltsjö, Salins Grandes. Häftig salpentin väg.

Visste inte om det var värt 2 timmars körning men det var det. Fick höra av min passagerare ( se nedan ) att den stor salt ytan fylls av vatten under regn perioden i jan och februari. Även de helt uttråkad flodarna fylls av vatten. Här är bilderna

Efter denna spektakulära upplevelse var det dags att vända. Hade åkt bara ett pat km så såg jag ett par med sin dotter stående vid vägen. Jag hade läst i min bibel the Lonley planet att det var vanlig att lokal befolkning lyftar i dessa områden då finns i stort ser ingen kollektivtrafik, så stannade jag och plockade senior Hurta med familj, Lowe fick flytta i bagaget vilket hon inte tyckte om. Senior Hurta var 42 år och hade en egen gård och försörjde sig genom att föda upp djur. Lama, får, höns och ko. Han jobbade alla dagar året om men nu var han på väg med sin familj till sin bror på en kortare resa till Tilcara på några dagar. Frågade om han hade anställda som sköte djuren när han var borta . No, no mis Padres. Allså föräldrarna som var 73 och 76 skötte gården när han var ledig. De borde tillsammans som jag förstod.
Fru satt där bak och sa inte mycket men ibland hjälpte hon med språket när det brast i kombinationen mellan mig och senior Hurta. På något sätt förstod hon min Spanska bättre. Dottern var däremot inte blyg hon brättade om sina Caritos och peritos och ibland sjung hon. Det kändes på något sätt ofint och prata direkt med frun så frågade jag han vad hon jobbade med, på gården y en la casa svarade han. Trabja usted en la Casa tambien? Frågade jag No, Claro que no. svarade han medan hustrun skrattade.
Så slog han på instrumentbrädan. Quedarme, quedarme. Stanna, stanna när vi körde förbi en annan herre som stod vid vägen. Jag stannade och han sprang och hämtade honom.

Det var hans kusin som också behövde skjuts, han fick förstås åka med och nu fanns inte plats för flera. Efter någon timme var vi i Purmamarka så lämnade jag de vid busstation därifrån skulle de ta bussen till Tilcara. Vi skakade hand och sa adios.

Så tänkte jag nu får igen sjunka i mina djupa tankar. Jag hade inte åkt mer än ett par km innan jag blev stoppad i en kontrollstation. Varje gång man vill passerar i genom en stad eller en provins brukar det vara 2-3 kontroller innan du blir in eller utsläppt. Antagligen letar de efter banditer. Jag måste ha väldigt förtroendegivande utseende för att jag hade aldrig blivit stoppad i någon av dessa kontroller i de 2 dagarna som jag har kört. Men den lyckan var över nu. En ganska snygg ( om jag få lov att uttala mig om sånt) kvinnlig officer med fullt militär mundering inkl skottsäker väst frågade mig ” a donde va usted?” Jag som hade blivit lite nervös svarade” De Suecia”. Suecia? Frågad hon. När jag såg hennes ansiktsuttryck fattade jag att jag svarade fel. De Jujuy, Jujuy svarade jag upprepandes. Si, si svarade hon. Sedan frågade hon om hennes kollega kunde åka med till Jujuy. Claro que si svarade jag obetänksamt. Kunde jag har sagt annat när jag fick en sånt förtroende? Eller om jag hade sagt annat hade jag kanske aldrig blivit släppt därifrån, sånt har man talats om att man kan bli anklagad för något man inte har gjort. Nu fick jag ännu mer sällskap i min solo viaje. Nej, nej tror inget annat. Det var en stilig militärklädd ung man vid namn Javier som satte sig i framsättet. Så fick jag ännu ett par timmar grattis lektion i Spanska. Han berättade bl.a. att i Argentina finns olika militärer och han hörde till jandrarmeriet, han berättade också att han skulle gifta sig i december men det skulle inte bli någon fest hade han och hans studerande  novia bestämd. Droppade av han vid Jujuy, där han bodde och sedan körde jag till centrum för att hitta ett ställe för övernattning. Av säkerhets skäl får jag förstås inte lägga en bild på Javier, det förstå ni väl. Hittade en enkel boende nära den i det närmaste helt torra floden, Rio Xibi Xibi.Jujuy eller San Salvador de Jujuy som den egentlig heter är en stad lika stor som Göteborg. Besökte polis museet och den provinsiella mumset som låg nära varandra i centrum. Imorgon blir en lång dag med flyg till BA och färja till Montevideo i Uruguay. Passade på och åt den sista biff de Chorizo med ett glas rött från Mendoza på kvällen i en mysig restaurang i närheten där jag borde. Några timmar innan, i stor sett bara för Jaanas skull, hade jag tagit en öl i vår solen.