Jag hade först tänkt åka ifrån Punta del Diablo på kvällen med 8 bussen till Chuy för att ta nattbussen kl 22 därifrån till Porto Alegre i Brasilien. Men ändrade mig och tänkte att jag kunde gå runt i staden Chuy några timmar innan jag tog bussen till Brasilien. Så packade upp snabbt, sa adjö till alla framför allt min Amigo Alun ( hoppas att få träffa han igen) och sprang till bussen som gick kl 12. På hållplatsen träffade på Joan, trevlig kille från Buenas Aires som också borde på hostelet. Han skulle med sin franska vän åka till Santa Tresas national park. Han nämnde något att jag skall säga till busschaffören men jag förstod inte. Så vi sa adjö och jag åkte till Chuy.
En vanlig syn när man åker genom Uruguay. 4 ko per invånare. Kossorn verkar ha det bra.
Chuy är en märklig stad. Den delas i mitten genom en lång gatan som har 2 namn. På Uruguays sida heter den Av. Brazil och på Brasiliens sida heter gatan Av. Uruguayi.
Varje sidan av stan lyder respektive lands lagar och ordningar, tex om alkohol och tobaks försäljning. Det märkliga är att det en timmes tidsskillnaden mellan ena respektive andra sidan av gatan. Allts en stad med 2 olika tidszoner. När jag köpte min bussbiljett på Brasiliansk sidan var hon nog med att säga lokaltiden på Brasilians sida som gäller. Sedan sa hon att jag måste gå till andra sidan för att stämpla ut från Uruguay, länderna har sina imigrationskontorer på var sin änden av staden. De brukar vara tät intill varandra men så var det inte fallet här. Det finns säkert en bra förklaring men det innebar för mig att jag fick gå tillbaka 3 km med min ryggsäck, förlåt Lowe menar jag, för att få stämpla ut från Uruguay. Förmodligen var det det min Argentinska vän Joan försökte säg till mig. Jag kunde lämna Lowe på en hotel och gå runt lite, men det det fanns inte mycket och se och kom man lite längre bort från huvudgatan så kändes lite läskigt. Här är några bilder.
Busstationen på Brasiliens sida.
En vildkatt i väntsalen på busstationen som ville helst sitta på mina knän. Det fick hon inte.
Lite frusen och blött såg jag framemot att få sova i min Cama (säng) buss. När vi steg på i Chuy var vi 8 pers, tänkte perfekt en tom nattbuss, det blir en skön nattsömn. Efter 30 minuter stannade vi i en annan stad och fyllde på bussen ordentligt. Det gjorde inget förutom herren som satte sig i samma rad bredvid mig sömnads direkt innan bussen börja rolla. Och han snarkade det värsta man kan tänka sig, snarkning med varierande intervall och intensitet. Det är mycket bättre om någon snarkar högt men jämn. Några tog fram sina hörselproppar, jag hade glömt de hos Lowe. Jag håll på bli tokig.
Bussen stannade vid 3- tiden för en 15 min paus, jag sprang till chaffören och bad kom åt mitt bagage men det gick inte. Den snarka de herre sov hela tiden, om han kunde hålla sig vaken 20 minuter så att vi andra kunde sov bara några få minuter tänkte jag. Herren som satt bakom mig, säkert lika drabbad och irriterad, gick ut och rökte en cigg i sin förtvivlan. Jag fick en idé. Gick fram och frågade om jag kunde köpa 2 cigaretter av han. Han titta lite konstigt på mig men endå bjud på dem cigarretterna . Jag tackade och framför hans ögon knäppte av filtren på ciggen, tog bort papper runt och stoppade de i öronen. Han log och kag tror att han gjorde likadan. Jag borde ta patent på detta.
Vi sov i alla fall några timmar och fram kom vi vid 8-tiden till Porto Alegre. Fixade boende i närheten av gamlastaden på en hostel. Hostel Solar 63.
Jag fick inte komma in rummet förren kl 2, ficka av den trevlig receptionisten en karta och började gå. Mycket fart och rörelse här i Porto Alegro. Lite kaotiskt kan det kännas.
Annorlunda mat ser det ut att vara också och det är mycket lunchbuffer. Små restauranger med färgglada plaststolar, annorlunda mat och knökfullt på lunchen. Skulle så gärna vilja smaka på en portion men vågar inte. Köpte i stället massor av goda frukter, mango, papaya, avacadro, små vindrovor och några frukter som jag har aldrig sett förut för en billig peng och åt det på Hostelet som lunch.
En helt osannolik sak som hände mig i denna stad. Jag fick en karta på hostelet och gick i 3 timmar i stan. Tänkte, skall jag gå samma väg tillbaka? Nej, jag sätter mig i en buss och åker en bit. Det är ett ganska billigt nöje. Man kan hitta tillbaka eller i värsta fall ta man samma buss tillbaka. Jag satte mig i första bussen i första hållplatsen jag såg. Åkte i en halvtimme och så bestämde jag mig för att gå av. När jag går ut och försöker orientera mig märker jag att jag står 2 kvarter ifrån min hostel, jag gick dit på 3 minuter. Hur sannolikt är detta att du i en storstad med 1,5 miljoner invånare bara av slumpen väljer rätt buss och dessutom går du av i rätt hållplats?
Det fungerar fortfarande bra med spanska här i södra delen av Brasilien men troligen blir det svårare längre norrut. Imorgon väntas en bussresa på 6-timmar till staden Florianoplis. En koststad som hälften av den ligger på fastlandet och andra halvan på ön Ilha.
Hola! ? Här hemma behövs inga solglasögon, tänkte börja dricka antifrysmedel snart. Temperaturen har sjunkit till frostskadenivåer här , mitt finska tropiska blod klarar inte detta. Avundsjuk, absolut. Det ser ut som du mår som en prins och att Love verkar ta väl hand om dig, eller är det tvärtom?!? Frågan är hur du klarar av att komma hit till kylan igen? Enjoy it while you can!?
Hej Janna,
Tack för dina kommentarer. Skall ta ditt råd och ta vara på tiden så mycket jag kan.
Ses snart.
Hello…
Din resa är ju hur go som helst!
Men, det där med rätt buss vid rätt tillfälle är som livet i allmänhet. Vinner man på en busstur så förlorar man på en snarkare. Sådan är livets gungbräda.
Frukterna ser mumsiga ut. Vitaminer, fibrer och kolhydrater är inte fy skam det heller. Förståndigt av dig att lyssna på Lowes råd att inte spela gastronomisk roulett med Montesuma.
Idag lyser solen, -5C i morse och när jag ser dina T-shirtbilder så blir min längtan till sommaren stor.
Fortsatt god resa, min vän!
Shine On…