Punto del Diablo dag 16-17

Så blev jag släppt här efter 4 timmars bussresa. Punto del Diablo. Var är taxin?

Lowe fick lite panik men jag fick lugna ner henne, föreslog att vi tar en lunch och känner av läget. Men var finns alla restaurangerna? Frågade någon Hay alguna restaurante cerrca de aqui? Si, a la playa. Fick gå en bit till och hittade den ända restaurangen som var öppet.

Servitrisen kunde inte tipsa oss något om någon boende. Tog en promenad nära där jag blev utsläppt, Det kom fram en herre på en fyrhjuling och undrade om jag letar efter någonstans och bo, si. Han visade mig en mycket enkel trä koja med separat toa och dusch, kök på olika byggnader. Solo 300 pesos (100 kr) och tiene muy buena wi-fi. Bra Wi-fi till alla ära men det måste finnas något bättre. Fortsatte med promenaden. Det kom fram en annan man med bil och sa att han hade en fin hostel i närheten som han kunde köra mig dit. Jag kunde sova i en sal med 6 sängar men det var bara 2-3 av sängarna som var upptagna så vi troligen skulle inte bli fler än 3-4 som delade på rummet. Naj, det måste finnas annat. Såg denna skylt,

Hostel Diablo tranqilo, den lugna djävlen. Det lätt bra. Gick åt det hållet för att hitta den, frågade en ganska  ung man med långt hår och inga framtänder om han visste om Diablo tranqilo var bra. Ja det är bra men den är stängd sa han. Fråga herren där borta, han har säkert något talk över huvudet att erbjuda dig. Gick fram till den äldre herrn med keps som håll på skrapa bort färgen på sitt balkong och frågad vad han hade och erbjuda. Han ropade på sin fru som var mycket vänlig. Hon visade mig en 2- våningslägenhet med kök och vardagsrum ner och 2 sovrum med 4 sängar i övervåningen, hela lägenheten kostade 1000 pesos per natt, ca 300 kr. Man vad skall jag göra ensam i en ödsligt fiskarby i en stor lägenhet? Frågade frun om hon viset något annat boende typ en hostel eller hotel. Si,si, Diablo tranqilo, det är bara några hundra meter härifrån och där passar dig bättre. Esta abierto, frågade jag? Si. Oh.. Så kom jag fram till den lugna djävulen

och de hade ett privatrum till mig med egen balkong. Utan att tveka en sekund tackade ja till erbjudande.

Och vilket roligt stället med massa rolig folk från hela världen. Trevlig personal. Ägarinnan som var en spanska från Barcelona, drev stället med sin Holländska man. Han var en surftokig vältränad ungman( säkert 10 år yngre än henne). De satt utanför hostelet med deras 1-åriga dotter och hejade artigt och hälsad mig välkommen. Det roliga med stället är att det finns folk i alla åldrar som bor här, kanske eftersom den är den enda vettiga stället som har öppet den här tiden på året.
Checkade in och fick mitt egna rum med balkong. Tog en 3 timmars lång promenad i den ödsliga stranden. Hur vackert som helst. 2 st gatohundar följde med mig hela vägen helt frivillig. De fick självklart heta Diego marron och Diego negro

Här finns ca 12 km lång fint sandstrand som just nu utnyttjas av några få surfare. Vädret nu är som en bättre svensk sommar med både soliga och molniga dagar. I januari och februari är hela stranden fult med folk och det är både dyrt och väldigt svårt att få tag i boende.

Tillbaka till Hostelet fick jag prata med surfingsläraren som var en var yngre ( alla i mina ögon är yngre) kille från Hawaii. Han rekommenderade varmt att jag skulle anmäla mig till den gemensamma middagen som serverades vid baren, vilket jag gjorde, Chorizo gryta med böner och potatis.
Vid middagsbordet träffade jag Alun. En mycket trevlig Londoners som också skulle snart fylla 50. Vi fann varandra väl och satt och snackade halva natten över några glas vin. Tyvärr är det svårt att prata spanska med en engelsman som kunde knappt någon spanska så jag fick bryta mitt löfte. Vi blev riktiga Amigos och bestämde för att upptäcka national parken Santa stress som ligger i när Punta del Diablo ridandes nästa dag. Dag 2 bestod av frukost, mycket snack med div folk från Spanien, Italien, Argentina, Frankrike, Colombia, Australien, Kanada och en Svenska Pernilla från Arboga ( första gång som jag pratade svenska in real på resan). Och självklart min godevän Alun från England. Fick väldig goda tips vad jag skall bessöka i Brasilien.

Här är bilderna från dessa 2 dagarn

Vår ridledare, Esmael, bjud på vin och runda kakor med sylt i mitten som vår hallongrotta. Kakorna kallas ojitos, små ögon.

Fanatastisk ställe men det skulle fortsätta vara molnligt 2-3 dagar till och det gör mig rastlös. Så jag drar norrut imorgon.