Bussresan gick bra, lärt mig att det bäst sättet att skaffa sig boende är att ta en taxi till centrum och gå runt lite. Taxin kostar väldig lite, 20 min ca 20 spänn. Vacker stad med fina byggnader och mycket folk ute på kvällen, många gatoförsäljare som säljer det mesta, smycken, mat, kläder allt. Oftast enkla stånd. Skulle gärna vilja smaka på en portion mat men vågar inte.Tog en ca 3 timmars promenad. Hittade en vacker park med många försäljare men absulot ingen som försökte sälja på dig något, många äldre kvinnor. Folk har ett annat utseende här än södra Argentina, mer lik indianer. Det märks att man börja närma sig Boliva. Här känner jag mig riktig lång ( och smal, önskar att jag kunde säga).
Här uppskattas hundar.
I en vacker torg nära Hotelet där pågick en koncern. Kl 12 på natten vimlar fortfarande av folk ute. Frågade receptionisten om det var helgdag imorgon, nej svarade han, här Är man alltid ute sent.
Börja få lite ro i kroppen, inte lika stressad. Låg till kl 7.30 i sängen, kors i taket, det tog några dagar för att få ro i kroppen. Har börjat få lusten att fotografera, så får ni se vad ni tycker. Tog en sightseeing tur med en turistbuss med bara pensionärer ( ingen ont om pensionerer alltså?) Som varade i 2 timmar expediten frågade om jag också var pensionär och ville ha pensionärsrabatt?, frågad om han har putsat sina glasögon, nej skojar. Här är kanske som Grekland att man går i pension vid 50.
I resan ingick 20- minuters besöka en hantverkarmarknad. Jag gick för första gången på resan i en affär bortse de gångerna jag har gått in för att köpa vatten. Det fannas små rum med olika typer av hantverk och hantverkare. Monica skulle kunna gått här i en hel vecka men jag nöjde mig med 5 minuter, en av expediterna tyckte att jag skulle prova Saltas nationella ponchos och så här såg det ut. Beklagade för han att fet gick inte att stoppa mer i Lowe.
En del av dagen gick åt planering av resten av resan, hotel receptionisten tyckte att jag skulle hyra en bil och åka runt ett par dagar istället för att gå runt i städerna bara, han sa att han kunde fixa en bil billigt då här är låg säsong, och så blev det så. Senare på kvällen kom en herre med en bil mig till hotellet, hade med sig sin dottern som skulle tolka på engelska men det vägrade jag?. Alltså vi tog det med både och så det inte blev något missförstånd. Han lovade att hämta den vid flygplatsen på Jujuy därifrån jag åker till BA.
Det finns en kule här som man kan ta kabinbana upp på toppen. Det finns handgjorda stentrappor upp också vilket jag valde, det försvann några kalorier i alla fall. På vägen tillbaka till Hotelet var jag bra törstig. Såg en mindre café / kiosk och gick in och bad och få flaska vatten och en kopp kaffe. Det kom in en herre med läkarrock på sig och satte sig vid bordet mittemot. Lite konstigt tyckte jag att folk går runt med läkarrock på stan men jag har sett att folk gårrunt med sjukhus/arbetskläder runt på andraställen. Fräck som jag är frågade jag om han var läkare, på det gamla charkuterierna gick folk runt med vita rockar, det vet man aldrig så bästa fråga. Viss svarade han på min närgångna konstiga fråga. Jag sa att vi var kolleger. Han verkade lite tveksam till mitt påstående förmodligen pga min svettiga utklädnad. Jag sa att jag var ögonläkare och undrade vad han var försorts. Visst, jag är gynekolog sa han. Jag fick ställa några relevanta frågor så förstod han att jag inte var skojare. Han berättade att han hade 2 jobb en som gynekolog på dagarna och en som slaktare på kvällarna. Skojar, han jobbade på sjukhus på dagarna och på en privatklinik på kvällarna för att dryga ut ekonomin. Det var dåligt betalt på de statliga sjukhusen. Efter en stund rest jag mig upp och sa hejdå. När jag kom ut såg jag att jag hade gått och satt mig på en gynmottagnings cafeteria. Inte konstigt att han satt där med läkarrocken på.
Fantastisk fint dag idag med sol och 32 grader, det är en sådant torrt och behagligt värm, sedan kom en svalkande skur på kvällen vid 12-tiden medan jag satt och skrev föregående inägg. En sånt november väder va…
Det blir spännande och köra bil imorgon, ratten på bilen sitter på rätt sida i alla fall. Kan inte låta bli och tänka på den gång jag och Monica åkte på en resa till Malta och jag bokade en bil för att ha den under semestern. Blev väldig förvånad när jag öppnade dörren på bilen på flygplatsen och insåg att ratten satt på fel sida, hade ingen aning att det det är vänster trafik på Malta?. Här kommer några bilder från Salta. Skulle lagt till fler men det går sååå långsamt.
Mitt i en annan torg var det dans, man ser mycket när man går.
Caminando, si
Hej Peyman!
Så otroligt roligt att få följa dig på din resa! Tur att du bara hamnade på gyncafe’et och inte inne på mott/op?. Här är det regn och blåst så helt rätt månad att resa iväg. Ha en fortsatt underbar resa! /Lotta
Hello…Peyman!
Nu ser du mer relaxad ut, gött inte bara för dig utan nog också för din vidare resa. Poncho? Nja, gott att du har Lowe med dig som smakråd!
Trevligt för dig att träffa på kollega, sådär bara. Trots möteslokal så är dessa tillfällen uppskattat givande yrkesmän emellan. Om inget annat ger det perspektiv.
Apropå vänster höger i trafiken. En kollega till mig stoppade en bil vid Lane loge, alkotestade och agerade mot vad han trodde var en rejält berusad bilförare. Kollegan hade dock inte noterat att bilen var högerstyrd vilket den fryntlige passageraren informerade honom om. Pinsamt, men det blir fel ibland! 🙂
Dansa nu på längs dina ”många hundra gröna mil…” som Evert Taube skaldade och Let’s be careful out there!
Shine On…hasta la vista, hermano!
Hej kompis! Ser fantastiskt ut och låter så himla kul. Satt och läste högt i dag på lunchen ur din blogg och vi skrattade hjärtligt. Kul med nya möten människor emellan. Säker sådant du kommer att minnas mest senare.
Vi klarar oss bra på jobbet så passa på att koppla av nu. ☀️
/Helena
Hola amiga,
Kul att ni gillar det jag skriver och tack för att ni håller ställningarna. Skall försöka koppla av så gott jag kan.
Hälsningar
Peyman